VaLiS

För er som är min vän på Facebook så har ni nog sett att jag inte mår speciellt vidare just nu. Så jag tänkte försöka dela med mig lite av dem nu igen efter att ha varit inaktiv med bloggandet ett tag. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men som de flesta vet så vart jag tvungen att flytta hem till mitt barndomshem efter att jag blev dumpad. Så nej jag bor inte i egen lägenhet och det tär på mitt psyke så enormt mycket. Jag bor hos min mormor och morfar för er som inte förstått det. Är snart 30, arbetslös, har inget eget boende, har dålig kropp som inte orkar lika mycket som en normal människa. Jag har skulder över öronen men inga pengar att lösa dem, samtidigt så behöver jag min medicin och inte har råd med den heller. Varken den på apoteket eller till den naturliga jag brukar. Jag går med värk konstant men håller masken och försöker lösa mina problem för att kunna må lika bra som alla andra. Innerst inne så skriker jag av smärta och hjälp ibland, men jag är för stolt att fråga efter hjälp. Jag vet att jag har otroligt många som vill hjälpa mig men jag orkar inte känna mig som en parasit längre. Är jobbigt nog att bo hemma och inte känna sig välkommen eller förstådd av sin morfar som bara ser mig som en kriminell och arbetslös nolla som bara sitter och röker på hela dagarna. Han försöker inte ens prata med mig, utan han kommer och gnäller och skriker det första han gör. Jag bara önskar han kunde inse hur mycket cannabis hjälper mig att ens försöka ta tag i mina problem istället för att trycka undan dem. Jag har försökt att förklarat allt jag vet om cannabis för honom, men han är som alla andra ignoranta svenskar. Tar till flaskan när han själv har problemen och håller käften istället för att kommunicera och lösa problemen på ett fint sätt. Jag försöker konstant att göra en förändring men samtidigt hålla mitt egna liv i balans, Men det börjar bli för mycket för mig att hantera själv. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Skrika ut efter hjälp eller försöka ta tag i allt själv. Jag vet inte om jag klarar allt själv just men samtidigt är jag som sagt trött på att känna mig som en börda. Tankarna har kommit att gå in i garaget igen och avsluta det jag påbörjade strax efter nyår och det kanske är ett tecken på att jag verkligen behöver hjälp nu. Vet dock inte vart jag ska vända mig eftersom alla har sina egna liv att ta hand om. Som ni märker så är jag så otroligt kluven för tillfället. Det här var det jag orkade och kunde dela med mig av mina problem. Men jag har otroligt många andra problem också. Så det är väldigt svårt att sanera sig själv när man inte riktigt kan slappna av ordentligt. Jag får försöka lista ut vad det ska bli av med mitt liv. Jag vill kämpa för en avkriminalisering men samtidigt har jag inte orken när jag inte har råd att må bra. JAG VILL BARA HA MEDICINSK MARIJUANA SÅ JAG KAN VARA NORMAL OCH TA TAG I MITT LIV SOM ALLA ANDRA! Nej jag börjar märka själv vilka koncentrationssvårigheter och vilken värk jag har nu så det här får bli slutet på inlägget. Älskar er alla mina vänner och tro aldrig annat. Men är man envis så är man. Kärlek och respekt <3 Ta hand om varandra, men glöm inte dig själv på vägen.